Bamsekramaren finns inte längre ibland oss men han är älskad och saknad i oändlighet. Martin hann inte bli 26år. Två veckor innan han skulle fyllt år så blandade han 2 läkemedel som inte går ihop. Han fick andningsdepression o enl obduktion dog han i sömnen. Enligt Gud var hans tid kommen men för familjen känns det hopplöst och meningslöst. Så ung och en kille som alltid hjälpte till och stöttade andra de dagar som var bra. Veckorna innan hade han fått sitt drömjobb på Volvo-IT men inte ens det hjälpte. Endast 25 år ung, varför?,.!?. Precis som 1 av 4 unga vuxna led han av ångest. Martin utvecklade även ett beroende av läkemedel då sjukvården år ut och år in inte erbjöd honom någon vård utan bara piller. Martin kunde vara kollegan som du jobbar med, kompisen du träffar då o då eller din bror. Ångestsjukdomar syns oftast inte och de drabbade skäms och döljer det bra för sin omgivning. De flesta människor som inte är pålästa kan ha en förutfattad mening om att dessa människor ser ut på ett visst sätt och är misslyckade människor. Det enda misslyckandet är vården eller jag menar bristen på den. Vila i frid Martin vi älskar dig och saknaden och sorgen är enorm. 9månader har gått och saknaden och längtan är enorm och till det kommer julen. Martin älskade julen så ge honom gärna en julklapp genom att stödja fonden för vår Bamsekramare. Alltid älskad o aldrig glömd ¿¿