Den 18 april får vår 4åriga son Elliot en stroke. Allt startade med magsjuka något dygn innan där han inte fick behålla något på 24h.
När han vaknade upp den tisdagsmorgonen så kunde han inte gå själv, inte lyfta vänster armen alls. Han hade under måndagen även klagat och haft väldigt ont i huvudet, inte konstigt tänkte vi efter en långdragen magsjuka. Men min man åkte ändå in till akuten för något kändes inte rätt, väl på plats gick allt fort "rädda hjärnan" handlingsplan inleddes. Tacksamma är vi för att de på akademiska upptäckte vad som var fel så fort. Idag har de gått 2 månader sen hans stroke och om en månad den 17 juli fyller han 5 år. ❤️

De man såg var att han hade fått flera infarkter, några gamla (timmar gamla) i vänster hjärnhalva och de färska på höger sida som kunde kopplas ihop med hans symptom/rörelse bortfall.
De vi vet nu är att Elliots kärlbild avviker från den normala på ett barn i hans ålder, kärlen är tunna och slingriga. I samband med uttorkningen så blev blodet tjockare och propparna var ett faktum.
Vi kommer även framöver få söka akut vård när han hamnar i en risk för uttorkning.

Den 23 maj blev vi utskrivna. Han kunde då sitta själv igen, stå och gå själv, springa kortare sträckor även om de var stappligt och nästan greppa saker med vänster handen.
Inget av detta var möjligt när vi först blev inskrivna. Nu i skrivande stund (18 juni) har de hänt ännu mer i hans fysiska återhämtning, finmotoriken på handen är de som går mer långsamt och hjärntröttheten är påtaglig.

Att se sitt barn gå igenom detta har varit fruktansvärt! Ändå är jag så tacksam att de finns mycket forskning gjord, att de kunde sätta in rätt åtgärder för att hindra allt från att bli värre.
Att få bidra till forskning på barnhjärnan känns så himla fint och viktigt! Tillsammans är vi starka som Elliot själv skulle säga. ❤️
Tack för ert stöd! ❤️❤️❤️
Hälsningar Zarah och Björn

2023-07-03
Dagen innan på torsdagen hade de varit en riktigt varm dag uppåt 30 grader. På fredagen, 30/6 åt vi frukost, efter de drack vi kaffe ute runt 8 tiden och grabbarna cyklade ner för vår lilla grusväg på tomten. Plötsligt klagar Elliot över att de gör ont i huvudet, jag och Björn utbyter blickar av oro. Frågar Elliot med allvar i rösten, har du verkligen ont? Han tittar upp på oss och inser själv allvaret, ser oron i oss, varpå han förnekar de hela. Men sen grinar han till, jo de gör ont. Björn rycker åt sig de han behöver, tar Elliot på armen och springer mot bilen. Jag kan inte andas men håller inne allt tills bilen rullat ut från gården, lillebror hade redan börjat gråta men eftersom de bara åkte sin väg, jag brister också men för att jag förstår allvaret. Jag börjar gråta hejdlöst eftersom de värsta tänkbara dyker upp i mitt huvud, försöker sudda bort tankarna men de är helt omöjligt. Samtidigt ringer jag min pappa som bor nära, han kommer över direkt. Jag var så rädd, allt från förr, allt som var bearbetat sen tidigare kom tillbaka som en käftsmäll.

Vi har 5mil till Uppsala, halvvägs in eskalerar huvudvärken och Elliot blir mer ledsen, Björn beslutar att ringa 112, de är kö... De bestämmer att de möts upp precis utanför Uppsala, när ambulansen möter upp har Elliot lugnat sig och verkar inte längre ha så ont. När de väl rullar in vid barnakuten börjar Elliot sluddra och han har svårt att ens prata, tungan/munnen vill inte. "Rädda hjärnan" larmet slås på och en akut CT beställs, han får lugnande via näsan och strax efter de börjar ryckningarna i vänster sida kind. Elliots blodtryck ligger på 90 i övertryck, hans måltryck är 120. De tar 7 försök innan de lyckas sätta en infart för provtagning och för att sedan även kunna sätta in dropp. Idag kan jag se alla små blåmärken där man provat, jag förstår hans nålrädsla fullt ut. Därefter skickas han till BIVA och kopplas upp på dropp samt övervak och EEG. När jag väl kommer in runt 11.00 får vi svaret på CT som inte visar någon ny propp eller blödning, knuten i bröstet släpper och jag andas ut iaf lite.

Efter ett dygn får vi veta deras teori, eftersom de heller inte hittar något annat alarmerande.
Tre faktorer = värme, vätska (salter) och blodtryckssänkande. Hans blodtryck gick ner lägre än vad hans hjärna klarade av, med en skada som fortfarande är under läkningsprocess så är de extremt känsligt för lågt blodtryck. Vi är nu inskrivna igen på avdelningen, där hans blodtryck övervakas regelbundet och medicineringen justeras.

Elliot min älskade super kille!
Väl på avdelningen känner du igen många och många kommer ihåg dig. Men de enda de ser är en glad kille som har gjort superstora framsteg sen sist under de 5 veckor som vi varit utskrivna, vilken skillnad säger de.
Ja älskade unge, dina framsteg de kan ingen eller inget ta ifrån dig.
Min super Elliot!