Den 18 april 2023 var dagen när allt förändrades, dagen då vår 4 åriga son Elliot fick en stroke.
Allt startade med magsjuka något dygn innan där han inte fick behålla något på 24h.
När han vaknade upp den tisdagsmorgonen så kunde han inte gå själv, inte lyfta vänster armen alls. Han hade under måndagen även klagat och haft väldigt ont i huvudet, inte konstigt tänkte vi efter en långdragen magsjuka. Men min man åkte ändå in till akuten för något kändes inte rätt, väl på plats gick allt fort "rädda hjärnan" handlingsplan inleddes. Tacksamma är vi för att de på sjukhuset upptäckte vad som var fel så fort.

De man såg var att han hade fått flertalet infarkter (blodproppar), några gamla (timmar gamla) i vänster hjärnhalva och de färska på höger sida som kunde kopplas ihop med hans symptom/rörelse bortfall. När jag väl får komma in till intensiven när min karens efter magsjukan har passerat, ser jag honom för första gången. Där inser jag hur nära de faktiskt var. Alla sladdar, apparater och infarter, min lilla kille som då inte kunde sitta upp själv längre, armen gick inte att lyfta och han kunde inte stå. Den bilden kommer aldrig försvinna.

Den 23 maj blev vi utskrivna. Han kunde då sitta själv igen, stå och gå själv, springa kortare sträckor även om de var väldigt vingligt och nästan greppa saker med vänster handen.
Nu i skrivande stund (ett år efter) har de hänt mycket i hans fysiska återhämtning, finmotoriken/styrkan i vänster arm/hand är de som går mer långsamt, men han springer, hoppar på ett ben, klättrar och är en levnadsglad kille precis som barn i hans ålder ska vara. ❤️

I augusti 2023 fick Elliot en stroke till, en epsiod där han fick för lågt blodflöde i en del av hjärnan. Detta påvisades att hans höger arm helt plötsligt inte gick att lyfta. Väl på akuten kom armen sakta tillbaka, CT gjordes och han blev kvar för övervakning i 1 vecka.

Eftersom man sett på CT att kärlen är annorlunda, beslutar man efter händelsen i augusti att tidigarelägga den planerade kontraströntgen. För att verkligen kartlägga flödet i hans kärl till och i hjärnan. Svaret, hans kärl är tunna, slingriga i hela hjärnan och flödet till hjärnan, de två kärl och två artärer som ska transportera upp blod till hjärnan. Så är det endast en artär som transporterar blod till hjärnan, EN... När vi får veta detta så klumpar de verkligen sig i magen. Men hoppet finner ändå lite plats då man sen överlägger bilderna med kärlkirurger både inom Sverige och i andra länder för att försöka hitta en lösning.

Två månader senare kommer svaret, fallet med kärlen är för komplext och man kan tyvärr inget göra.

Elliot kommer i sitt liv framöver leva med en risk för nya stroketillbud. Även om vi föräldrar gör allt som vi fått med oss att tänka på så är risken aldrig noll för en ny propp. Maktlöshet är känslan, vi kan inte skydda honom mot detta.

Att se sitt barn gå igenom detta är fruktansvärt! Men jag är tacksam att de finns mycket forskning gjord, att de kunde sätta in rätt åtgärder när infarkten skedde för att hindra allt från att bli värre.
Att få bidra till forskning på barnhjärnan känns så viktigt!

Tillsammans är vi starka som Elliot själv skulle säga, för de har han minsann förklarat för lillebror.
Allt är av värde, de minsta bidraget är också ett bidrag eller delning.Tillsammans kan även små saker göra stort.
Skänk till Barnhjärnfonden, för att i små hjärnor ska de inte finnas sjukdom utan drömmar, fantasier och lek. ❤️❤️❤️
Elliot min älskade super kille!

Tack för ert stöd! ❤️❤️❤️
Zarah och Björn