I samband med allhelgona-helgen tänker jag mycket på min farfar. I år är det 30 år sedan han gick bort, han blev bara 57 år gammal, och orsaken till detta var hans sjukdom huntington.

Huntington är en dominant ärftlig neurologisk sjukdom som skadar hjärnans funktion. Sjukdomen leder till ofrivilliga rörelser och personlighetsförändringar. Sjukdomen drabbar ofta personer i 35-40 årsåldern, och leder till döden inom 20-25 år (varierar från fall till fall).

Min farfar dog 1988, men det gjorde inte hans sjukdom. Sjukdomen är ärftlig med 50% risk, och får man genen är sannolikheten att man själv insjuknar 100%. Min pappa fick den genen. Idag är han lika gammal som min farfar var när han gick bort och han har varit sjuk så länge jag kan minnas.

Att ha en förälder med huntington är jobbit på många sätt. Du tvingas ta hand om din närstående dygnet runt, då hen inte klarar av att ta hand om sig själv. Du tvingas se din mamma eller pappa ätas sönder inifrån. Samtidigt som du ser hur dom bara går sönder mer och mer, snurrar ständigt tankarna kring din egen framtid. Kommer jag också sluta upp såhär? Eller kanske ännu värre, kommer jag behöva se mina syskon göra samma resa som min pappa har gjort. Man känner sig så hjälplös.

Idag finns ingen behandling för sjukdomen, varken botemedel eller bromsmedicin, och forskning inom sjukdomen är därför jätteviktigt. Forskningen går frammåt och varenda krona är viktig, inte bara för mig, utan för ALLA som på något sätt är drabbade av sjukdomen!

Mål 1.000 kronor: Uppnått 31/10-18
Mål 5.000 kronor: Uppnått 11/11-18
Mål 10.000 kronor: Uppnått 15/11-18
Mål 15.000 kronor: Uppnått 28/11-1