Jag vet hur sorgligt det kan vara att se sina närmsta försvinna in i dimman. Hur hjärtskärande det är att se dem komma på sig i sin förvirring och sin glömska. Jag har känt sorgen över att till slut inte bli igenkänd av min farmor som sedan min födsel gjort allt för mig. Jag lever också med och nära inpå räslan av att själv drabbas av denna hemska sjukdom.

Nu fyller jag 30. Snälla, hjälp mig ta forskningen lite längre. Jag önskar att alla ska få och kunna få ett fullständigt och rikt liv och leva utan rädsla för demensens töcken.