Christer var en älskad familjemedlem. Han var min mammas käraste och den bästa styvpappan i världen❤ Han var en glad, aktiv och sällskaplig person. Han älskade att resa, dansa, åka skidor eller plocka bär i fjällen. Att äta en god middag i familjen och vänners närvaro var också en höjdpunkt i livet för honom. Han var snäll och hjälpsam, fanns där alltid för oss. Att se Christer brytas ner av Parkinsons Sjukdom var smärtsamt. Först försvann lusten och glädjen, sedan kom stelheten, skakningar och svårigheten för honom att kunna klara av det vardagliga livet. Det svåraste var kanske ändå att han alltid hade så mycket som han ville säga men att han de sista åren hade svårt att prata, det blev mest mummel. Vi missade Christers sista tid i livet pga Covid-19 och att vi inte fick besöka det äldreboende som han då bodde på för att få vård dygnet runt. Hans sista dagar satt vi hos honom och höll honom i handen. Vi pratade massor, och han, hoppas jag lyssnade massor. Vi lovade honom att vi alltid ska vara tillsammans. Jag har hållit mitt löfte och Christer är med mig varje dag i mitt hjärta. Snart närmar sig hans 71 års dag och jag hoppas att ni vill hjälpa mig att minnas Christer med att skänka ett bidrag till Hjärnfondens forskning om Parkinson Sjukdom, så att vi får ett botemedel mot denna grymma sjukdom och att ingen i framtiden ska behöva gå igenom det som Christer gjorde. Att fler ska få uppleva sin ålderdom.