Ibland tar livet en vändning och det blir inte som man hade föreställt sig att allt skulle bli. Tyvärr hände just detta både mig 2020 och min mor för över 30 år sedan, vi blev diagnostiserad med den neurologiska sjukdomen MS, Multipel Skleros.

MS är en sjukdom i det centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. MS innebär att många spridda inflammatoriska förändringar ger ärrbildning, skleros, i nervvävnaden. Detta gör att impulserna i nerverna inte leds fram på samma sätt, kroppen gör alltså inte vad man säger till den att göra, som att lyfta foten eller att hålla i saker.

Jag själv brukar beskriva MS som en gnagare som har börjat attackera en kabel som symboliserar nervvävnaden, gnagaren kan komma och tugga ibland och då blir det glapp i kabeln och i värsta fall kan gnagare tugga sönder kabeln och då går det inte längre att få någon ström genom den.

Sjukdomen kommer i skov, det vill säga att man blir sämre i perioder. Det är vanligt att den som har MS blir svagare i kroppen och får sämre kontroll över musklerna. Till exempel kan man få svårt att gå och behöver därmed hjälpmedel. Det är också vanligt med känselstörningar, försämrad balans och synrubbningar. Man kan också känna sig oerhört trött och få sämre minne och koncentrationsförmåga. Man förlorar med tiden kontrollen över sin egna kropp.

Forskarna vet mycket mer om MS idag än för några decennier sedan, detta gör att jag har möjligheten till bättre behandlingen än vad min mor kunde få när hon fick sin diagnos för 30 år sedan, men det är inte tillräckligt. Det finns mediciner som lindrar sjukdomen, men det finns fortfarande inget botemedel mot MS. Det behövs mycket mer forskning. Det behövs mer forskning för min skull, min familjs skull och framförallt för mina framtida barns skull.

Jag har därför valt att starta en insamling med hjälp av Hjärnfonden för att stödja MS-forskningen, för att kunna hitta ett botemedel och nya mediciner för att mina framtida barn ska kunna växa upp utan att vara rädda att få en sjukdom som är så hemsk som denna är. Och för att jag ska kunna cykla, springa, baka och köra mina barn till träningarna - hela deras liv.

Även om MS inte är direkt ärftligt så finns det tyvärr tecken på att den kan gå i arv. Oavsett vad så behövs forskningen för att det inte ska få ske. Det är försent för mig att inte få diagnosen, men det är inte försent för andra, som kommer efter mig.

Det enda och största hoppet om att få ett vanligt liv för mig är att forskningen för MS uppmärksammas och att fler stödjer den.

Din gåva behövs för att forskningen ska ta nya kliv framåt och ge hopp åt de drabbade. Även om bara en får MS, drabbas alla runtomkring. Varje gåva räknas, liten som stor. Hjälp mig att inte känna mig maktlös över mitt egna liv, skänk en slant till MS-forskningen för att kunna ge mina barn bättre förutsättningar är vad jag och min mor fick.

Tack. ❤️