När jag var 11 år såg jag min mormor tvina bort framför mina ögon. Jag förstod inte allt då, och det var både bra och skrämmande. Vi försökte leva i stunden och njuta av den sista tiden tillsammans. Mormor bodde flera timmar bort men hon såg till att samla alla och skapa fina minnen tillsammans medans vi fortfarande hade chansen. Det är jag så otroligt tacksam för och bär med mig minnena från de sista 2-3 åren som vi hade tillsammans på en speciell plats i mitt hjärta.

Mormor, du som var värmen själv.

Mormor, du som stekte dom smörigaste pannkakorna.

Mormor, du som alltid bjöd in till nya äventyr och minnen.

Mormor, du som sydde maskeradkläder till mig.

Mormor, du som hade en äventyrlig och kreativ själ precis som mig.

Mormor, tänk om vi hade haft mer tid tillsammans? Om du hade fått träffa Jesper? Om du hade fått vara med om att få tvillingar till barnbarnsbarn? Om du hade fått träffa Elora och vi kunde tagit en bild tillsammans - fyra generationers tjejer - du, mamma, jag och lilla Elora.

Mormor, du var bara 64 år när din kropp gav upp och du kom till himlen, och det var alldeles för tidigt. Vi skulle ju ha så mycket mer tid tillsammans och jag hade så gärna lärt känna dig även som vuxen och skapat många mer minnen tillsammans!

Jag hoppas att den här insamlingen kan bidra till att någon annans mamma, pappa, mormor, morfar, farmor eller farfar kan få chansen att skapa fler minnen med sina nära och kära.

Tack för ditt bidrag. ❤️