Jag heter Anna-Karin Mattsson och jag har varit orienterare och längdskidåkare i hela mitt liv. Nu har jag tyvärr varit med om en jätteallvarlig skidolycka i skidtunneln i Torsby där jag var ytterst nära att dö! Jag fick möte i fel åkriktning, kolliderade med personen och flög med huvudet före in i innerväggens betong, samt snurrade runt i luften och landade på nacken och ryggen i den isiga och stenhårda pisten. I olyckan så fick jag frakturer på skallbenet, tre olika typer av blödningar i hjärnan, frakturer på två nackkotor och en ryggkota. P.g.a. blödningarna i hjärnan, så intubinerades jag och flögs med ambulanshelikopter till Akademiska sjukhuset i Uppsala, där jag låg i koma i två veckor och svävade mellan liv och död. Vidare krossade jag samtliga hörselben på höger öra inklusive båggångarna i olyckan, så jag blev döv på det örat och fick nedsatt balans. Även min ansiktsnerv hamnade i kläm, så jag är delvis ansiktsförlamad på höger sida, samt har blinkningsdefekt på höger öga. Min halspulsåder var nästan av, så det bildades ett ärr på den, som medför högre risk för blodproppar i hjärnan. Jag fick även frakturer på nyckelben och revben. Lider ännu av hjärntrötthet och ljudkänslighet samt har tinnitus i mitt döva öra.

När jag vaknade upp efter min tid i koma, så kunde jag i princip ingenting. Jag kände mig som mig själv i huvudet men kroppen tillhörde någon annan. Det var en mardröm. Jag ville bara dö! Jag fick lära om nästan allt från början igen, som att suga, tugga, svälja, sitta, stå, gå och slutligen springa igen! Det är en resa som tagit tre år hittills och jag har tränat som mest 5-6 h om dagen. Jag har hela tiden haft som mål att komma tillbaka till orienteringen, något som alla såg som en utopi i inledningen av min rehabilitering, särskilt jag själv. Jag har tvivlat många gånger och min känsla av att ge upp och lämna jordelivet har varit påträngande nära, men tack vare mitt pannben så har jag kämpat vidare.

Nu vill jag ge tillbaka till hjärnforskningen, så jag har startat en insamling i mitt namn till förmån för Hjärnfonden. Jag har stött på så mycket kompetent personal under min kamp tillbaka till livet och jag vill att fler människor ska få chansen att överleva, rehabilitera och hitta livet igen!

Som ett första initiativ så har jag arrangerat ett terränglopp för att samla in pengar, ihop med mina klubbkamrater i Skattkärrs SOK. Loppet heter Hjärnresan och jag tänker ha loppet som ett återkommande arrangemang varje år.
Typiskt nog så var det storm och regn under eventet. Jag tolkade det som ett signum på min tuffa resa tillbaka. Loppet skulle tydligen vara extra hårt och deltagarna fick plocka fram sitt egna pannben vid genomförandet. Det gjorde de också, både med glädje och stolthet. Solen lyste med sin frånvaro, men jag såg solen iallafall i samtliga deltagare, samt i mina funktionärer.

Jag har bedrivit en egen kamp för att återta så många färdigheter som möjligt i kroppen, även om jag har bestående men. Dock hade jag aldrig klarat av att komma så långt som jag ändå har gjort utan proffesionell personal, min kära familj och alla mina fantastiska vänner! Det behövs ett nätverk av människor för att lyckas och det behövs ännu mer kunskap. Det finns mycket mer att lära om hjärnan, så forskningen behöver ännu mer medel! Då kommer ännu fler människor att överleva svåra olyckor och sjukdomar! Så hjälp mig i mitt sätt att betala tillbaka för all den hjälp som jag har fått, snälla stötta min insamling!