Min pappa gick bort för tidigt pga obotliga hjärntumörer. Metastaser från malignt melanom. Den värsta sorten.

Efter hans diagnos fastställdes fick vi ett extra år med honom, tack vare forskningen som bland annat kunde ge honom uppsökande medicin.

Min pappa gick bort för tidigt. Han skulle lära min son att åka skidor, fiska, vandra, tälja, överleva i naturen. Han skulle lära min son att fånga nuet och uppskatta en stilla stund framför brasan. Och han skulle återuppleva allt vi gjorde när jag var barn, men i en roll som morfar.

Forskningen gav oss ett år av att säga det som aldrig sagts, fråga det som aldrig frågats och berätta det som aldrig berättats. Forskningen gav oss ett extra år till att minnas, kramas, skratta och gråta.

Jag startar en egen insamling för att jag vet hur tacksam han var för hans sista år i livet. Och jag vet att han önskar att fler får den möjligheten. Oavsett sjukdom!