Presenter i all ära, men en gåva till forskningen om epilepsi skulle göra mig jätteglad! Att se sitt barn bli medvetslös, få blåa läppar och krampa i hela kroppen är inget jag önskar någon. Man står helt hjälplös och kan bara titta på och hoppas att det släpper fort.

Ture lever livet helt orädd, klättrar gärna högt upp, simmar, cyklar och springer så fort han kan, och jag står bredvid och håller andan och hoppas på att det går bra. Jag vill inte hålla honom tillbaka för att han lever med en lurig diagnos som man aldrig vet när den attackerar. Jag önskar att han får alla sina drömmar i livet uppfyllda utan att epilepsin hindrar honom. Din gåva, oavsett hur liten den är, kan göra att forskningen går framåt. Det är ovärderligt för mig.