Min sambo, tillika mitt barns pappa, har epilepsi. Han fick epilepsi när han var tre år och hade kikhosta. Tills han var 15 år hade han många anfall varje dag. I årskurs 9 genomgick han en hjärnoperation och kände att hans liv började. Anfallen minskade men han blev inte av med dem helt. Han har fortfarande anfall, ca 20-30 varje dag. Inte sådana anfall som man tänker på när man hör att någon har epilepsi. Han trillar inte ihop och skakar. Han får frånvaroattacker som varar i ca 20 sekunder. Det finns många olika varianter av epilepsi. Nu utreds han för en ny hjärnoperation då det har hänt otroligt mycket sedan han genomförde den förra. I juni 2016 opererade läkarna in elektroder på hjärnan och han fick ligga i ett rum uppkopplad till en dator samtidigt som han blev filmad. I en vecka. Detta för att se om det går att genomföra en hjärnoperation utan alltför stora risker. Området ligger tydligen mellan tal och rörelsecentrat. Idag pratas det om att han ska vara med i ett forskningsprojekt, genomföra en tredje hjärnoperation med hjälp av vakenkirurgi. Vi vet inte när det blir, epilepsipatienter är inte prioriterade då det inte handlar om liv eller död, vi vet bara att han har tackat ja till att genomföra en tredje operation.
Epilepsiforskningen behöver stöd, jag tänker att tillsammans kan vi göra skillnad!