Jag som ni kanske redan vet om, blev diagnostiserad med Bipoläritet typ Ii - 09, samt ADHD - 10. Trots att jag väntat i 1 år och 9 månader på att få göra en ADHD-utredning, så var det som att jag fick både en käftsmäll och hamnade i det djupaste, svartaste hålet jag någonsin har befunnit mig i. Det var ett oerhört hårt uppvaknande när jag sakta men säkert kom till insikt om varför saker och ting varit som de var. Varför relationer spruckit, varför jag hoppade av gymnasiet, vad det var som gjorde att jag inte förstod de dolda sociala koderna och reglerna. Det har varit många år med självrannsakan, bygga upp min dåliga självbild och självkänsla. Jag har förlorat en del av dem i min närhet, men vunnit så oerhört många fler som har kommit att betyda allt för mig. Och Äntligen har jag funnit mannen i mitt liv, visst har vi våra duster, men nu vet vi båda två vad det beror på.

Visst fixar vi insamlingen innan slutdatumet? Tänk på alla som kommer efter oss som kan få hjälp i rätt tid istället för att som jag gå igenom livet och undra vad som var för fel på mig? Låt inget barn eller tonåring gå igenom samma sak som jag har gjort.