Jag är 21 år gammal och har levt med epilepsi i drygt 2 år. Det är fortfarande svårt att förstå men jag börjar acceptera det, även fast jag har svårt att göra det.
Jag har inte lärt mig att handskas med det än men jag har förstått att jag måste förr eller senare kunna acceptera att jag har sjukdomen för att kunna besegra den.
Jag äter medicin och har testat olika typer, testat olika mängder och även lagt om min kost för att det sägs vara bra att äta mindre kolhydrater och socker. Men jag får fortfarande anfall.
Jag blir ledsen när jag hör människor i min närhet eller personer jag inte känner som behöver handskas med epilepsi varje dag. Jag blir ledsen för jag vet hur det är och jag önskar att jag kunde göra något för dem, så de fick känna lite mindre smärta.
Jag vill och hoppas att vi i framtiden kan tillsammans besegra epilepsi. Men jag behöver er hjälp. Man kan inte göra allt, men man kan bidra med något som i slutändan gör skillnad. Epilepsi är något som jag alltid kommer bära med mig och som alltid kommer ha gjort ett intryck på mig. Men en dag hoppas och tror jag att jag kommer kunna säga att jag är friskförklarad.
Bilden på mitt armband är ett märke som symboliserar epilepsi som informerar andra om jag skulle få ett anfall på gatan etc.
Jag har insett att epilepsi är inte hela mitt liv, det är en del av mitt liv. Tillsammans kan vi göra skillnad genom att bidra med gåvor till hjärnforskning.