Vår älskade Karl-Erik Petersson i Sävsjö, född den 11 november 1934, har lämnat sin stund på jorden den 27 oktober 2022, två veckor innan sin 88-års-dag.

Min farfar var en fantastisk människa som var omtyckt av så många människor. Under sitt yrkesliv var han bankdirektör på Sävsjö sparbank och på senare år en mycket uppskattad fastighetsmäklare. Därtill var han kommunrevisor, politiskt aktiv, Ordförande Mästare i WF-orden i Sävsjö och en hängiven golfspelare. Han lämnar efter sig sambo, fyra barn, fem barnbarn och två barnbarnsbarn samt övrig släkt och många vänner i stor sorg och saknad.

Han hade ett hjärta av guld, han var intelligent, arbetsam och så var han otroligt fyndig och rolig - det tror jag att alla som någon gång träffade honom kan skriva under på. Han var alltid glad, full i skratt och mycket positiv till livet. Han älskade jazz, han gjorde världens godaste Janssons frestelse och han tyckte om godis så mycket att han gömde Ahlgrens bilar för sina egna barn för att han ville ha det för sig själv.

Han var också pigg och spänstig i kroppen långt upp i åldern. När han var en bit över 80 år gick han på golfbanan, dansade och vi kunde traditionsenligt fortfarande gå på Boda Borg tillsammans och svinga oss fram i badkar och åla oss under laserstrålar. Det var fantastiskt hur hans kropp orkade.

Men tyvärr är det ju ingen som förskonas från sjukdomar, och är det inte kroppen så är det hjärnan som drabbas. 2018 kom de första riktigt stora symptomen - han blev personlighetsförändrad och virrig, och efter ett antal läkarbesök och utredningar fick han diagnosen pannlobsdemens och fick flytta in på demensboende där han har haft det väldigt bra. Han fick bra medicin och vård som hjälpte honom på många sätt, men biologin hade tyvärr ändå sagt sitt - och från och med den dagen var allt jag kände som min farfar långsamt på väg bort.

Trots att demensen framskred under de sista åren fortsatte han i alla fall lyckligt nog att vara pigg och glad majoriteten av den här tiden. Även om han kanske inte förstod riktigt vilka vi var, var han alltid så munter när vi kom och han hälsade oss välkomna å hela sin släkts vägnar. Han var lycklig i sin egen lilla värld.

Det var framför allt det sista halvåret som kroppen inte riktigt orkade, innan dess svingade han benen över sängkanten själv varje morgon, gick promenader med rullator och tillfrisknade utan större problem både från covid och lårbensbrott. Men humöret tappade han aldrig, det stannade ända till slutet.

Men även om han var lycklig att se oss var det otroligt tufft att se hur han inte längre kunde minnas vilka vi var. Demens kallas för en anhörigsjukdom och precis så är det - man står bredvid och ser hur en människa gradvis försvinner och det är oerhört kämpigt. Personen sitter rakt framför en, men det är ändå inte den.

Demensen tog fyra år av vår tid med farfar. År där han hade energi och ork, men där demensen satte stopp. Demenssjukdomar är fruktansvärda och någonting som ingen borde behöva drabbas av.

För att hedra min farfar har jag därför skapat denna insamling, för att demens inte borde få finnas! Pengarna går oavkortat till forskning för nya behandlingar för att stoppa och lindra demens. Ditt bidrag skulle betyda allt, varje krona räknas!

Vila i frid, världens bästa farfar!

/Rebecca, Karl-Eriks barnbarn