Minnen är det finaste vi har. Jag minns när jag bara var fem år gammal och kunde inte sova kvällen innan självaste julafton. Jag var spänd på paket men jag älskade ännu mer att vi skulle samlas i ottan med familjen. Alla juleljus tända och maten skulle förberedas. Vi skulle klä oss fina inför allas ankomst, farmor och farfar, mormor och morfar och kusinerna. Vi umgicks hela dagen och tog timme för timme, mina föräldrar skulle skratta och ha kul, vi skulle leka med kusinerna och invänta Kalle Anka. Hela dagen var en väntan mellan varje moment, men en underbar och exalterande väntan. Jag vill alltid minnas detta. Jag vill att min farmor minns detta och jag vill ha kvar alla länge. Jag känner sorg för de som inte får lov att minnas och för de som måste vara med när en käraste inte kommer ihåg längre... <3

Med detta vill jag i år göra en liten insamling, någon känner kanske likadant eller vill detsamma och vi tillsammans kan bidra till forskningen kring hjärtsjukdomar och Alzheimer.