Alla har en pappa men ingen har haft en pappa som min. Han var den starkaste och mest beslutsamma människa på denna jord. En eldig själ som alltid gjorde sitt bästa.

Att han skulle tas ifrån oss av något så vedervärdigt som en hjärntumör känns otroligt orättvist och jag vill bara skrika av ilska.


Krampanfall, 2 operationer, strålning och cellgifter. Allt detta gick du igenom och kämpade dig ändå tillbaka till livet. Till jobbet, träningen och vardagen. Flera gånger om.


Den sista tiden var svår pappa men jag tror att det är de starkaste som utsätts för störst prövningar. Du var för stark även för ditt eget bästa och jag är så stolt över dig.


Även om den svenska sjukvården inte alltid varit felfri har har vi ändå den-och forskningen att tacka att vi fick 8 extra år ihop. Utan forskningen hade Wilma aldrig fått träffa sin morfar.


Jag kommer starta en insamling hos hjärnfonden i ditt namn så andra kanske får ha sina älskade kvar en stund till.


Pappa jag älskar dig.