För fem år sedan tog det stopp. Jag kom inte upp ur sängen. Rummet började snurra och det bara fortsatte. Jag tappade ord kunde inte säga klart en mening, tappade den röda tråden. Såg läppar som rörde sig men jag hörde eller förstod inte vad dom sa. Rummet fortsatte att snurra. När jag kom upp ur sängen kunde jag inte lägga mig igen, kunde inte slappna av. Huvudet gick konstant på högvarv och jag ersatte jobbet med att sy och sy och sy ännu mer. Försökte med avslappning men kroppen bara skrek och jag började skaka och hyperventilera. Utmattning och lång sjukskrivning väntade... det hände mig...

Idag mår jag bra men jag har accepterat att jag alltid kommer ha sviter från detta. Marginalerna är inte lika stora längre. Jag har lärt mig att känna igen signalerna och när jag behöver ta det lugnare.

Samhället har förändrats och vi utsätts konstant för stress. Stress i sig sägs inte vara farligt, men när vi inte varvar ner emellan och inte får någon återhämtning påverkar det vår hälsa negativt.

Vila, må bra mentalt, kost och rörelse är viktiga delar för att man ska må bra och hålla länge. Just rörelse säger forskningen är förebyggande och läkande för hjärnan.

Jag har precis fyllt 40 år och har firat med min underbara familj. Släkt och vänner får jag fira med när samhället börjat återgå till något som liknar det normala. Till dess vill jag samla in pengar till hjärnfonden. Vet ni vad jag önskar? Att du som läser detta swishar en liten slant till hjärnfonden, liten som stor - allt räknas. Och går ut och rör på dig en timma. Spring, jogga, lunka, gå, cykla, dansa eller något annat som du mår bra av. Då bidrar du både till dig själv och något bra!

Vad rädd om dig och varandra - vi har bara ett liv!
Kram Annika