Till minne av Camilla "Millisen" "Mammsen" Janson
1965-01-27--2024-06-13

I december 2022 blev min mamma diagnosticerad med Glioblastom, grad 4. Den värsta sortens cancer man kan få i hjärnan. Symtomen för denna typen av cancer kan vara väldigt diffusa och beroende på vart den utvecklas i hjärnan kan det yttra sig olika. Men vi började märka av att något var tokigt när mamma började ha personlighetsförändringar och inte kunde hålla kompletta samtal med oss när vi pratade med henne. Tumören som man hade hittat var lika stor som en knytnäve och var placerad i vänster frontallob, vilket opererades kort efter diagnosen. Läkarna kunde dock inte ta bort hela tumören då det fanns risk att påverka mammas tal och andra kognitiva förmågor och därmed efterföljdes både strålning och kemoterapi. Höga doser av steroider kan också användas som behandling för att minska mängden symptom från cancern. Steroider så som kortison har dock bieffekter och mamma blev väldigt benskör av detta och i sin tur ledde detta till en kotkompression, vilket innebär att skelettet i ryggkotorna pressas ihop vilket kan vara väldigt smärtsamt.

Jag och mamma har alltid varit väldigt lika, så lika att jag till och med kunde komma förbi hennes face-ID med mitt ansikte på hennes mobil, och ända sedan tonåren har jag och mamma varit samma längd, 163 cm. Men med alla biverkningar av cancern och behandlingen fick jag bokstavligen talat se henne krympa successivt cm för cm inför mina egna ögon. Även fast hon aldrig medgav det så vet jag att hon måste lidit av otrolig smärta utav detta. Men hon förhöll sig alltid positiv när hon var med mig och klagade absolut aldrig.

I dagsläget så går det tyvärr inte att bota glioblastom och den genomsnittliga livslängden är 2-18 månader efter diagnos. Men trots detta var min fantastiska mamma fortfarande hoppfull och hon kämpade för att få vara kvar med oss så länge som möjligt. I april 2024 fick jag samtalet att mamma hade fått åka in till Helsingborgs lasarett, hon hade varit nere på sitt sommarställe och på förmiddagen blivit helt okontaktbar, det verkade som att hon inte hade långt kvar och vi åkte snabbt ner från Göteborg för att säga Hejdå!… Men mamma blev bättre över natten och helt plötsligt vaken och kontaktbar igen, kortisonet hade hjälpt. Hon hade bestämt sig att inte dö just då, det var inte hennes tid än. Dagarna gick och jag fick stanna med mamma på sjukhuset tills vi kunde få transport till Sahlgrenska. Då ambulanstransport över regioner tydligen var lite struligt så var enda lösningen att flyga. Men mamma ville hem. Så det gjorde vi, vi flög ”privatjet” till Landvetter och sen ambulansskjuts till Sahlgrenska. Några dagar senare fick du åka hem och hade lite över en månad i hemmet innan du inte orkade längre och fick åka in till hospice. Du höll ut och det kändes som att du hade ett mål, att inte lämna förrän du sett att min resa, att ta ut min examen, fullföljdes. Den absolut sista bra dagen vi hade ihop var vid min BMA examen i slutet av maj 2024, "och jag vet att du var så ledsen och besviken att du inte orkade komma på min ceremoni mamma, men jag var bara så glad och stolt att Du fortfarande var här och till och med kämpat för att ta dig ur din säng till en stol på hospicet för att kunna fira mig". WOW vilken stark människa du var!

De efterkommande dagarna tappade mamma medvetandet mer och mer och sov längre och längre tills hon tillslut ej var kontaktbar mera och 2 veckor senare (13 juni 2024), runt 560 dagar efter diagnos, somnade min älskade kämpe till mamma in. Hon blev 59 år gammal.

______________________________________________________
Till min mammas minne har jag skapat denna insamling för att få in pengar som ska gå till vidare forskning för att hitta ett botemedel mot denna sjukdom.

Min tanke är att jag också ska kämpa i 560 dagar, men med målet att kunna slutföra ett maraton när insamlingstiden nått sitt slut. Jag har som max sprungit 10 km i sträck så jag har en utmanande träningsresa framför mig och om ca 18 månader ska jag ha sprungit eller iallafall signat upp mig för ett maraton.

För att hjälpa till med min målsättning så kommer jag under kommande månader signa upp mig för andra, kortare, springlopp, tex Göteborgsvarvet 2025 samt olika hinderbanelopp tex Tough viking. För varje lopp jag medverkar i så kommer jag att skänka samma summa som anmälningsavgiften var för loppet till denna insamlingen.

Jag springer för livet och mamman jag önskade fanns kvar för att se mig och heja på mig på min resa. Hoppas ni kan följa mig i hennes vägnar och vill donera till min insamling

Kramis från
//Amrisen