Vi checkar ut från företaget 31 mars 2023. Äntligen efter flera års försök att sälja vårt företag och vår fastighet, är vi nu där. Min man skall nu fylla 66 och jag på väg mot 60år.
Fastigheten är såld och företaget avvecklat. Vintern hade varit tuff med allt jobb som varit. Att avveckla ett företag, en fordonsverkstad med reservdelar som varit igång i drygt 30 år, är det mycket jobb med.
Vi var sååå lyckliga och tacksamma. Mer tid för varandra, barn o barnbarn, men även för livet. Vakna i lugn o ro. Läsa tidningen tillsammans med en go frukost, så länge vi vill. Ingen press eller ha någon tid att passa.
Men min man Peter var trött o sliten. Inte konstigt med allt det slit vi haft, tänkte jag. Under två månader framåt sover Peter mycket och är ibland lite okoncentrerad och seg. Återigen tänker jag; kanske är han utbränd.
30 maj hamnade vi på sjukhuset efter att jag upptäckt att Peters vänstra mungipa hängde. Kan det vara stroke eller en tia, tänkte jag. Men det skulle visa sig vara något mycket värre än så.

Drygt ett år senare är min man avliden. Då har vi genomgått en så hemsk ofrivillig resa, som man aldrig kan föreställa sig. Istället för stroke eller en tia visar det sig att Peter drabbats av Hjärntumören Glioblastom. Den mest aggressiva och obotliga hjärntumör som man kan drabbas av. Med nuvarande behandlingar, som inkluderar kirurgi, strålbehandling och kemoterapi, är bara ca 4 procent av patienterna fortfarande vid liv 5 år efter diagnos. Medianöverlevnaden är ca 15 månader. Hur sjukdomsförloppet ser ut beror dels på vad tumören sitter och på tumörens genetiska och molekylära sammansättning.
Och det skulle visa sig att min man har den värsta tumören. På sämsta stället, pannlob och tinninglob. Där mycket kognitiva och viktiga funktioner sitter. Och det skall också visa sig att Peter även har sämsta sammansättningen i tumören. Där nästan aldrig någon cytostatika biter på tumören/tumörerna.

Under detta hemska år, gick det bara utför. Pannloben står för initiativförmåga, personlighet, socialt beteende samt planerings- och organiseringsförmåga. Härifrån planeras och styrs dessutom våra rörelser. Ifrån att Peter har drivit ett framgångsrikt företag i 30 år, så förstår ni hur min man blev med denna tumör. Och det ganska så snabbt efter diagnos och operation. Peter förändrades totalt. Han kunde inte ta hand om sig själv eller planera sin dag. Ej heller visste han vilken dag det var, eller vad klockan var. Han kunde vakna mitt i natten och trodde det var dag och skulle gå upp. Likaså skulle han ibland gå och lägga sig kl 17 för att han trodde det var sen kväll. Allt var upp och ner.
Upptill detta drabbades han av, kraftig lungemboli och höll på att dö av detta. Då båda lungorna var fulla av proppar och som också resulterade i en infarkt i den ena lungan. Peters vänstra sida blev också hela tiden sämre och mer förlamad. Med tiden blev det hjälpmedel såsom rullstol, lift, vårdsäng mm. Även EP-anfall och lunginflammation är vanliga komplikationer för dessa patienter. Och även det drabbades Peter av. Alla kontakter och tider med läkare, sköterskor, vårdcentral etc, fick jag som fru, hålla reda på. Boka och fixa sjuktransporter mm. Och sista två månaderna fick vi ta hjälp av hemtjänsten under dagtid. Då jag som anhörig inte klarade av, eller orkade att sköta om Peter själv längre.
En fin försommardag, tidigt på morgonen den 7 juni 2024, somnade Peter in efter att ha varit sängliggande i en dryg månad.

Sorgen och tomheten efter min fina man är bottenlös. Men samtidigt måste jag försöka hantera förlusten av min man på bästa sätt, för att kunna gå vidare. Och under tiden min man har varit sjuk, har jag skrivit till otaliga forskare och läkare och sökt om hopp, för min Peter. Utav dessa forskare har jag fått till mig att det har gjorts lovande framsteg inför behandling av Glioblastom. Forskarna har tagit fram nya metoder som dödar cancercellerna i denna aggressiva tumör. Men vi är inte riktigt där än. I dagsläget fattas en av de viktigaste parametrarna, för att få igång kliniska studier på människan. Det är finansiering. Att få fram nya läkemedel är en kostsam process. Och för att det skall gå så fort som möjligt, så är det rätt och slätt pengar som krävs. Ihop med finansiering och dessa nya upptäckter, kan detta leda till ett paradigmskifte inom behandlingen av glioblastom.

Jag vet att det är försent för min man. Jag kan inte få tillbaka honom. Men kan jag hjälpa andra som drabbats nu senare, att få en möjlighet till medicin och kliniska studier, så vill jag verkligen vara med att bidra till det. Ingen kan bidra med allt. Men alla kan bidra med något, för att hjälpa andra människor som drabbas av denna hemska tumör. Och då samtidigt även skänka en tanke till min fina man Peter. Jag/Vi drabbade är tacksamma för varenda liten gåva, som kan kan hjälpa forskarna att kunna bota människor som drabbats av Glioblastom.

Med vänlig hälsning, Carina Larsson