Förra året förlorade jag och min syster vår pappa och vår mamma sin livskamrat, alldeles för tidigt, 60 år gammal. Uffe, som han allt som oftast kallades, tog sig an livet på sitt sätt. Att aldrig göra skillnad på folk och folk, positiv, levnadsglad och alltid tillgänglig. Det han själv skämtsamt brukade kalla "världsklass" .
Det som slutligen tog pappas liv var en hjärntumör av typen glioblastom.
Därför har vi i familjen bestämt oss för att starta en insamling för fortsatt forskning kring hjärntumörer. Så att det i framtiden förhoppningsvis kommer finnas familjer som kan återfå en älskad från denna fruktansvärda sjukdom.
Du fattas oss älskade pappa.