Det är något jag har velat berätta och hoppas att jag kanske kan hjälpa någon med samma symptom...
Det har varit en jobbig och smärtsam period i mitt liv! Allt är inte alltid vackert och perfekt...

Jag drabbades av hjärnblödning 24 år gammal. Jag drabbades av hjärnblödning i samband med sjukdomen Intrakraniell Hypotension, där riktlinjer för denna sjukdomen saknas ännu. Idag vill jag starta en insamling till hjärnfonden!

Allting började med att jag har plötsligt fått en kraftig värk i nacken och huvudet. Jag satt i soffan och spontant fick ont.
Sefan dess har jag haft ont i huvudet och nacken varje dag i över 2 månader samtidigt som jag sökte hjälp. Jag måste tyvärr säga att jag är ledsen på sjukvården, att de inte alltid tar unga på allvar.
Det jag ständigt fått höra... Huvudvärk? ”Det är ingen fara, gå hem och vila, ta en Alvedon, det är nog bara migrän eller spänningshuvudvärk, det går över”.
Huvudvärk i två månader? Kraftig, ständig huvudvärk? En tror på läkarna och tror på att det är migrän men som tyvärr aldrig går över...

Allting blev bara värre och påverkade min vardag... en kraftig, pulserande huvudvärk som gjorde att jag inte kunde stå upp och kräktes flera gånger av smärta. För att få hjälp krävdes det 2,5 månad med smärtor. Ska detta behöva vara så? Jag har fått 2 stycken hjärnblödningar och läckage i ryggmärgen och sökt hjälp i 2, 5 månader.
Jag är ändå väldigt tacksam att jag fick den hjälp jag behövde till slut och att jag träffade en duktig neurokirurg.

Det jag vill komma fram till att även unga kan drabbas av hjärnblödning (stroke),
man känner sin kropp bäst och vet när det är något som inte stämmer och det gör ont i mig att andra inte tror på en... att man ska behöva kräva och kämpa för att få hjälp och att det ska ta tid.
Huvudvärk kan vara något annat än bara vanlig migrän eller spänningshuvudvärk...

Jag är så glad att jag hade min finaste Arminas (pojkvännen) vid min sida, och faktiskt, tack vare honom som är så duktig och påläst fick jag rätt hjälp, utan honom skulle jag kanske än idag sitta med smärtor. Arminas har sagt till läkarna innan att jag kan ha drabbats av ”spontal intrakraniell hypotension” som det heter och det stämde! Han är min läkare <3.

Läkarna kunde inte svara på varför detta hände mig samt kunde inte heller bekräfta 100% att detta inte uppkommer igen, därför skulle jag vilja med denna insamling vilja att det forskas mer inom detta område. Idag mår jag bra, men det mentala är kvar, med ständig oro och rädsla för att detta ska drabba mig igen. Under 1 års tid har det inte varit en enda dag utan att jag tänkt på det.