Jag var bara ett litet barn när jag märkte att min pappa inte var som andra pappor. Det var något som fick honom att bete sig annorlunda, något som kontrollerade honom och höll fast honom, något som drog ner honom varje gång han försökte kravla sig upp igen.

För varje år som gick så såg jag beroendet ta över mer och mer av hans personlighet, kropp & själ. Det tog över hela vårt hem och svärtade ner min barndom. Det var inte förrän i vuxen ålder som jag förstod att det faktiskt var en sjukdom. Pappa var ju sjuk. Jag som hela tiden trodde att han medvetet valde bort mig.

Alkoholen förstörde min pappa. Alkoholen splittrade min familj. Alkoholen trasade sönder vår relation. Idag är det för sent för att laga den, för pappa finns inte mer.

Det är däremot inte för sent för en förändring, och jag hoppas med hjälp av denna insamling att vi tillsammans kan bidra till mer forskning kring beroende. Forskarna vet idag inte exakt vad som händer i hjärnan vid ett beroende. Med mer forskningspengar kan forskarna bättre lära sig hur hjärnan påverkas och ta fram effektivare behandlingsmetoder, så att familjer inte splittras och barn slipper känna sig bortvalda.

Hjälp mig och Hjärnfonden att bidra till hjärnforskningen kring beroende. Varenda liten slant räknas.

Tack och kram,

Kenza