Det har gått lite mer än åtta månader sedan den där morgonen som påverkat mig mer än något annat tidigare har gjort. Den morgonen som gjorde att känslan av rädsla aldrig riktigt kommer att försvinna.

Den 29:e januari vaknade jag av att August ryckte till. Armarna flög upp, han blev alldeles stel och slutade att andas. Läpparna började bli blåa.

Varje morgon jag ligger bredvid August och väntar på att han ska vakna påminns jag om den där morgonen. Varje liten ryckning eller konstigt ljud i andningen höjer min puls och stressen infinner sig direkt.

Efter ett antal nätter inlagda på sjukhus, blodprover, magnetröntgen av hjärnan och ett gäng EEG kunde man till slut se epileptisk aktivitet i hjärnan. August diagnostiserades med epilepsi.

Efter många höjningar av medicinen så kanske vi äntligen har hittat rätt.

Trots att han är mycket tröttare än innan allt och att rutiner blivit betydligt viktigare, så är han äntligen tillbaka på förskolan, om än bara halvdagar. Men han älskar det.

Han är precis som vilken 2,5-åring som helst.

Gladast och lyckligast i livet.

Men det finns en känsla av rädsla som aldrig riktigt kommer att försvinna.

Den 17:e oktober kommer jag att springa U3 Backyard på Lassalyckan här i Ulricehamn. 6,7 km varje timme i 12 timmar. Mitt mål är givetvis att springa alla 12 varv.

Och jag kommer springa för alla som lever med epilepsi. För varje varv jag klarar kommer jag att skänka 500 kr till Hjärnfonden för forskning om epilepsi. Förhoppningsvis blir det hela 6 000 kr.

Detta i synnerhet för alla som har drabbats, men också för alla anhöriga som påverkas. Att den som är drabbad ska leva med oron, stressen och ångesten över ett anfall, som kan ske när som helst och var som helst. Att en anhörig ska oroa sig så fort man är ifrån varandra, för precis samma sak.

En rädsla som aldrig någonsin kommer att försvinna.

Så jag vill uppmana min familj, vänner, kollegor, lagkamrater, motståndare, bekanta, icke-bekanta, kända och okända att matcha summan jag själv kommer att skänka.

En liten insats, men stor betydelse.

För August. ❤️
Och för alla som lever med epilepsi.