TACK för att ni tar er tid att läsa detta.

2011 försökte min pappa ta sitt liv för första gången efter flera år av djup depression. Den gången lyckades min mamma rädda honom. Efter den händelsen var det aldrig frågan ”om” det skulle hända igen, utan ”när" det skulle hända igen. Varje gång vi sågs var jag rädd att det var sista gången jag skulle se honom vid liv. Jag levde i oro varje dag och det var en fruktansvärd smärta jag kände som jag inte ens kan beskriva med ord. Jag var pappas lilla flicka och det har jag alltid varit. Min pappa fick aldrig ge upp, han skulle stanna kvar hos oss och vår kärlek skulle rädda honom. Det var i alla fall det jag hoppades på och kämpade för varje dag. Jag och min familj försökte hålla honom vid liv så länge vi kunde, men vi lyckades tillslut inte. Maj 2015 öppnade min mamma dörren till hans lägenhet och då var det för sent.

Mer än 1500 personer tar sitt liv varje år i Sverige. Det är 4 personer om dagen. Det är 4 personer för mycket. Min pappa kommer aldrig mer tillbaka till mig, men jag vill med den här insamlingen göra min röst hörd och visa att jag finns här och att du inte är ensam. Tillsammans med er vill jag kämpa mot psykisk ohälsa.

Låt oss tillsammans bidra till hjärnforskningen för att utveckla behandlingsmetoder och en bättre eftervård.

INGEN SKA BEHÖVA KÄNNA ATT DE INTE VILL LEVA LÄNGRE!

DU ÄR VÄRDEFULL!

KÄRLEK,