När jag var 21 år gammal fick jag mina diagnoser.
F900B - ADHD
F841 - Atypisk autism
F719 - medelsvår psykisk utvecklingsstörning
Skolan var kaos och jag gick knappt klart grundskolan. Blev sjukskriven men fyllde sedan 30år och Försäkringskassan började bråka. Psykiatrin försöker göra så gott dom kan för att kunna hjälpa till med läkarintyg. I snart två års tid har jag tvingats lämna ifrån mig barnen, (båda under 10år) mina djur, som var min hjälpreda med diagnoserna. Alla ägodelar för att kunna överleva. Jag skulle så gärna vilja ha ett normalt liv där barnen kan bo hemma, kunna betala mina medeciner när högkostnadsskyddet börjar om. Ta ett körkort. Ha råd med en hyra och ha hund igen. Finns det någon som snälla skulle vilja hjälpa till så jag kan komma på fötter igen? Jag får inte jobba för psykiatrin och inte heller för Försäkringskassan. Så sitter i en ond cirkel och känner mig så hjälplös. Min äldsta son har själv diagnoser och jag har krigat en hel del emot socialen. Jag blev tvungen att sterilisera mig när jag födde den yngre då d n äldre inte hade fått sina diagnoser då. Allt pekade på att det var mitt fel. Idag har han fått diagnoserna och rätt hjälp. Men det har inte varit den lättaste resan.