Jag hade inte förstått vilken fruktansvärd sjukdom ALS är för den som drabbas, hur den långsamt och plågsamt steg för steg bryter ner kroppen, så förmåga efter förmåga försvinner. Allt medan din hjärna fortfarande är opåverkad. Att se sin mamma brytas ner av ALS är hjärtskärande, ångestfyllt, men min smärta är ingenting jämfört med mammas ångest. En insamling för att stödja de som forskar om denna sjukdom idag inte har någon bot eller lindring är en självklarhet för mig. Det kan inte rädda min mamma men i framtiden kanske rädda andra.