Hej på er! Mitt namn är Emelie och jag vill dela med mig av min resa🧡
För cirka två år sedan vaknade jag upp av att min högersida kändes tung, jag viftade bort det nonchalant och tänkte det är säkerligen stress. Min högersida blev värre, jag viftade bort det åkte till mitt arbete. Jag kunde knappt skriva och jag gick väldigt märkligt. Det är bara stress intala jag mig själv. Det blev värre och värre men åka in till sjukhus det skulle jag absolut inte. Det finns andra som är sjuka dom behöver mer hjälp än mig. Jag är ju bara stressad? Till slut en dag åkte jag in akut. Det var ingen stroke en remiss till neurologen skulle skrivas. Jag var ute från akuten samma dag…ringde min familj och arbetet och förklarade läget. Vi alla blev lugna, nu har jag ju kollat upp det…Den remissen kom aldrig och jag efter några månader blev bättre. Som en dator man startar om efter en krasch så har den lagat sig själv. Jag var ju bättre så jag la ingen energi på att remissen inte kommit…livet rullade på. Med en liten skum känsla i arm och ben.
Sommaren 2021 kom symptomerna tillbaka i samband med lite annat…jag träffade min läkare på vårdcentralen, Jag berättade för honom om historian jag skrivit om ovan. Att remissen aldrig kom men jag blev ju bättre, så jag tänkte inte så mycket på det. Han noterade att mitt högra öga hängde lite och att jag var försvagad i styrka och motoriken i ben och arm…Detta måste vi följa upp Emelie. Prover togs och remisser skrevs till en magnetröntgen. Magnetröntgen gjordes, livet rulla på…jag hade ett högerben som inte riktigt hängde med men jag körde på!
Dagen D ”Där är en förändring i hjärnan på dina bilder Emelie. Så jag kommer skicka en remiss till en neurolog samt en ny magnetröntgen med kontrast för att se vad detta kan bero på”
Ny magnetröntgen gjordes och efter några veckor fick jag träffa en neurolog. Vi ska göra ett ryggmärgsprov på dig Emelie för vi misstänker MS.
MS säger dom är en snöflingesjukdom för MS ser olika ut för oss alla som har diagnosen MEN en gemensam nämnare för MS är att behandlingar och forskningen går med stora steg framåt
När jag va 15 trodde jag inte att jag skulle behöva fira min 30 års dag med hjälp av en krycka för att röra mig fram för att tacka alla med en kram som kommer för att fira mig. Att jag kommer hacka på rösten när jag står upp för att säga välkomna till gästerna. Men det är så det kommer vara och livet är inte slut det behöver bara ta lite andra vägar. För när man blir sjuk önskar man bara en sak …att bli frisk. Därför startar jag denna insamlingen och hoppas att alla ni mina nära och kära tänker på Hjärnfonden när ni vill önska mig grattis på 30 års dagen!
ALL KÄRLEK🧡