Den 20 augusti 2024 får jag Madelene Gewers veta att jag har en hjärntumör. En malign tumör i frontalloben. Att få ett cancerbesked är inget man någonsin har förväntat sig, livet vändes upp och ner, från noll till hundra. Hur ska jag kunna berätta för min familj? för mina barn?

Läkarna kunde se att tumören var 7 cm och den 12 september genomfördes en hjärnoperation där jag fick vara vaken delar av operationen. Idag lever jag med cancer, konstant hjärntrötthet, epilepsi men framförallt en familj som stöttar mig varje dag i denna resa. Jag är en vinnarskalle av någon och jag kommer aldrig ge upp denna match.

Min pappas ord:

När livet stannar
Det ringer i telefonen under semestern och jag skyndar iväg från den alldeles nyserverade lunchen då jag ser vem som ringer.
Hör Madelene i andra änden och jag förstår omgående när jag hör hennes gråt, paniken i rösten och total rädsla att det är åt helvete med allt.
Pappa, jag har en cancertumör i hjärnan.

Livet stannar totalt. Allt går i slowmotion, frågorna haglar över mig och det känns helt främmande att mitt barn har en dödlig sjukdom. Vill bara åka hem, hålla om mitt barn och skrika rakt ut.
De mörka tankarna radar upp sig i huvudet och jag upplever en hopplöshet av sällan skådat format. Varför nu? Varför just ända in i helvete mitt barn? Hur länge finns hon med oss?
Ilska, panik, gråt och okontrollerad rädsla blandas med realism och mer klarsynthet kommande dagar.
Känslan av att krama om mitt barn några dagar senare är obeskrivlig.
Madelene med gråten i halsen:
pappa, vi vinner den här matchen också.

/Pappa Per


Med denna insamling uppmuntrar jag till mer forskning kring hjärntumörer. Jag fick diagnosen cancer, är det inte vi själva så är det någon i familjen. Eller en vän. Men ju mer stöd den livsviktiga hjärnforskningen får, desto mer hopp kan vi ge till drabbade och anhöriga. Med mer pengar till forskningen om hjärnan kan vi komma närmre livsviktiga genombrott, så att fler kan leva mer och längre