Snart fyller jag år igen och Kjelle och jag firar silverbröllopsdag. Att få göra det är rätt fantastiskt. 2008 upptäcktes den elakartade tumören i min hjärna, 2015 fick jag veta att den vuxit. I januari 2016 fick jag veta att den tripplat sin storlek under perioden och att sjukvården helt missat detta. Det sas att det inte fanns något att göra och jag blev av samma läkare rekommenderad att låta det ha sin gång. Läkaren berättade att jag hade ungefär 2 år kvar av livet innan jag skulle somna in lugnt och stilla. På olika vägar kom jag, genom egen försorg, att hamna på Karolinska universitetssjukhuset och fick behandling med cytostatika och medicin mot epilepsin. Plötsligt var det alltså inte längre tal om att somna in lugnt och stilla, utan nu var fokus på överlevnad så länge som möjligt! Utan forskningen hade jag inte fått fylla 55 år och utan mer forskning om hjärntumörer är det risk att jag och andra drabbade inte får hänga med tills vi blir riktigt gamla. Så har du en slant att avvara får du gärna skänka till min födelsedagsinsamling.