Att vara förälder till ett barn med neuropsykiatriska funktionshinder är en ständig kamp. Många brukar jämföra det med att springa en hinderbana som aldrig tar slut, några andningspauser emellan men ständigt nya hinder att övervinna.
Som förälder till ett barn med NPF diagnoser känner man sig ofta ensam i sin kamp för sitt barns rätt i samhället och en ständig tanke om att inte räcka till men man slutar aldrig kämpa!
Mitt barn är en riktig kämpe, varje dag 365 dagar om året och jag beundrar honom för att han orkar!
Forskningen behöver fortsätta!