Vi heter Ida och Sofie och vi har varit bästa vänner i 15 år. För oss är samtalet kring ångest och psykiska ohälsa det viktigaste som finns. För oss började allt med en panikångestattack.

Ida: När jag var 17 år fick jag min första panikångestattack. Då hade jag ingen en aning om att det var starten på en del av mitt liv som endast skulle styras av min ångest.
Jag var 20 år när jag började i terapi för första gången. Jag förstod inte vad som hade hänt med mig. Jag minns att jag sa till min psykolog att jag inte ens kunde sitta på en middag längre. 2 veckor tidigare hade jag fått en panikångestattack på en middag med mina nära vänner. Det kändes som att alla tittade på mig. Som att rummet krympte. Som att jag var tvungen att leverera och prestera, till och med på middag med mina nära vänner.

Jag kunde inte ens stå i kö i mataffären längre utan att få en ångestattack. Jag isolerade mig i min lägenhet, pluggade på distans bara för att jag skulle slippa kontakt med andra.

Förutom att bära en svår ångest bar jag också skam. Jag skämdes hela tiden. Jag bestämde att ingen skulle få veta hur konstig jag hade blivit. Min skam vägde flera ton och hur gärna jag än ville släppa den så kunde jag inte. Vad skulle alla tänka om mig i fall jag berättade att jag hade ångest varje dag och fick panikattacker hela tiden i alla sociala sammanhang.
Ingen pratade om ångest. Ingen berättade för mig att var fjärde person drabbas och det fanns ingen jag kunde relatera till.

Sofie: När Ida fick sin panikångest hade såklart inte jag heller någon aning om vad det innebar eftersom att samtalet kring psykisk ohälsa aldrig hade förekommit varken i skolan, i idrottsföreningarna jag var med i eller på internet. Jag tror att oavsett ålder så känner man sig otroligt maktlös när någon i ens närhet drabbas av mycket ångest eller annan psykisk ohälsa. Man känner sig otillräcklig och orolig.

Genom det här föddes vår podcast Ångestpodden som vi driver sedan fyra år tillbaka.
Vi har i över 200 avsnitt försökt lyfta på locket och prata om alla dom där komplexa känslorna som dom flesta upplever någon gång under sitt liv, men som många är rädda för att prata om. En av anledningarna till att skammen kring ångest fortfarande är så stor är för att det fortfarande, än idag är ett relativt outforskat område. Att förstå psykisk ohälsa och mekanismerna i hjärnan är en svår nöt att knäcka och forskningen behöver mer pengar för att kunna fortsätta titta på och hitta orsakerna till varför den psykiska ohälsan ökar så drastiskt och vad vi kan göra för att minska den.

Snälla, hjälp oss tillsammans med Hjärnfonden att samla in pengar till forskningen kring ångest. Pengarna går oavkortat till hjärnforskningen och varenda liten slant gör skillnad!!

TACK <3

Sofie & Ida