I samband med min 18 årsdag så startar jag denna insamling. Jag har lidit av ätstörningar i flera år tillbaka, haft problem sedan jag var liten. När jag var 14 började allt spåra ur och anorexin greppade tag om mig ordentligt vilket ledde till flera olika inläggningar på medicinavdelning, BUP och olika ätstörningsspecialister. Jag har under de senaste 30 månaderna varit inlagd på sjukhus sammanlagt 15 månader.

Det är inte kul att vara sjuk i en ätstörning. Att hela tiden gå runt med den ständiga tanken om att man är tjock. Självhatet går inte ens att mäta. Tror inte att någon som inte varit sjuk kan förstå hur denna sjukdom fungerar. Hur kan man hata sig själv så mycket för lite mat?

Jag vet inte varför just jag blev sjuk i anorexia. Många har sina funderingar men jag tror inte på det. Jag tror att det finns någon slags bakomliggande faktor, kanske är den genetisk och att någon slags händelse har utlöst själva ätstörningen. Varje gång jag hör att någon är sjuk blir jag arg. Jag blir så fruktansvärt arg, jag vet att jag inte kan göra något åt det och jag vet vilket helvete som väntar. Det vore guldvärt för mig om ni skänker en slant till forskningen inom ätstörningar. Det behövs verkligen mer forskning inom ätstörningar. På så sätt kanske man i framtiden kan se vilka som genererar att bli drabbade och därmed förhindra ett sjukdomsutbrott. Man kanske även kan hitta en medicin, en medicin som bara tar bort allas ätstörningar. Så att man ska slippa gå igenom mardrömmarnas mardröm. Jag önskar att alla bara skulle bli friska nu.

För två år sedan trodde jag aldrig att jag skulle fylla 18. Jag trodde att sjukdomen skulle ta död på mig, men ändå så gjorde jag inget åt saken. Nu står jag här, två veckor kvar tills jag fyller 18 år och jag är så glad över det. Även fast jag fortfarande är sjuk i anorexia så har jag överlevt.

Stor kram till er alla, ta hand om er